Båtbyggande har uråldriga traditioner. Lars Wigren tillhör den växande skaran som för traditionerna vidare med hjälp av eget sågverk.
Lars Wigren provar den femte eka han byggt efter pensioneringen.
Lars hade snickrat mycket av virke från egen skog. När pensioneringen närmade sig, såg han en möjlighet att använda sågverket för att förverkliga en dröm.
– Så länge jag kan minnas har jag drömt om att bygga en båt.
Som nybliven pensionär gick han en utbildning i båtbyggeri, och blev extra intresserad när han hittade en ritning på en norsk eka i utbildningsmaterialet. Pusselbitarna föll på plats och han hyrde en lokal för att bygga sig en egen eka. Den första modellen blev så lyckad att släkt och vänner ställde sig på kö och sedan dess har det blivit fler båtar.
– Jag tar betalt för materialet, men jobbet gör jag för att det är roligt. Jag skulle inte klara av att sätta mig ner och göra ingenting, säger han.
Den trärena ekan är en skönhet och bär tydligt släktskap med de tusen år gamla vikingaskeppen, klinkbyggd med svängda bord (bräderna på skrovets sidor). Det är ingen tvekan om att det här är mer än att bevara gammalt hantverkskunnande, att bygga en eka med traditionella metoder är en kulturgärning. För att lyckas med detta är Solosågen mer eller mindre en förutsättning. Rätt dimensioner finns inte att få tag i och att köpa specialsågat blir orimligt dyrt.
– Bräderna är 18 mm tunna och 250 mm breda före hyvling. Den dimensionen finns inte att köpa, säger Lars.
Bredden är en förutsättning för att såga fram den svängda formen i fören. När virket hyvlats på båda sidor är det 13 mm tunt och så böjligt att det inte krävs någon basning.
– Stockarna är så tunga att det skulle krävas medhjälpare och traktor för att leja bort sågningen. Nu bär jag Solosågen mellan träden, sågar på plats och klarar hela jobbet själv, säger Lars.
För och akter tillverkar han av kärnfura. Borden är däremot av gran, ett material som anses rötkänsligt i båtvärlden, men med traditionell behandling fungerar det utmärkt. Insidan dränks med linolja. Utsidan behandlas med ”Roslagsmahogny”, en blandning av tjära, linolja och terpentin. Det klarar åtminstone Bottenhavets bräckta vatten galant.
