Under andra världskriget var det här en av Sveriges hemligaste platser.
Krigsflygfält 16 på Brattforsheden utanför Molkom i Värmland.
Nu är det ett kulturreservat och rustas upp med hjälp av maskiner från Logosol.
Planket på toppen av tornet döljer 12 ton betong som splitterskydd.
Uppdragen för Nysågat bjuder ofta på överraskningar. Det här var tänkt att bli ett reportage om Göran Ferner, som förädlar egen skog med hjälp av en Logosol Låks 330 ramsåg och en PH260 panelhyvel. Mycket levereras till sonen Gunnar Eklund och hans byggfirma.
Vi tittade på såghuset med ramsågen, cirkelsågen för blockning och hyvelmaskinen. Vi studerade virket av högsta kvalitet och diskuterade hur man bäst tillverkar råspont. På den punkten var Gunnar mycket bestämd.
– Råspont ska vara ohyvlad. Det minskar halkrisken när man jobbar på tak och dessutom blir virket stabilare. Att det bygger några millimeter på höjden spelar ingen roll på ett tak, förklarade han.
Så ska råspont vara
Pappa Gunnar levererar rätt sorts råspont. Med ramsågen blir måtten så bra att det inte krävs hyvling för att få samma dimensioner på varje planka. Och även om PH260 har fyra kuttrar, går det att bara hyvla not och spont och lämna råytorna orörda.
Så långt motsvarade besöket förväntningarna. Fram till att far och son frågar om Nysågats utsände vill följa med och titta på ett av Gunnars byggprojekt.
Färden går genom skogen. Inget avslöjar vad som väntar. Plötsligt förvandlas skogen till ett vidsträckt odlingslandskap med röda hus på avstånd, synbart en lantbruksfastighet av större format.
Vid skogsbrynet stannar vi för att titta på det senaste bygget. Det är ett åtta meter högt bevakningstorn uppfört enligt de ursprungliga ritningarna.
– När flygfältet var i drift under kriget stod här flera torn, vart och ett med en luftvärnspjäs på toppen, berättar Gunnar.
Tolv ton betong
Hangar för flygplan maskerad till ladugård.
Det krävs stabila konstruktioner för att bära upp en luftvärnspjäs med ammunition, som skakar under eldgivning. Inte nog med det. Det som ser ut att vara ett staket är i själva verket ett splitterskydd.
– Innanför virket finns 12 ton betong, berättar Göran.
Det förklarar tornets grova fackverkskonstruktion. Balkar och spontat virke är av dimensioner som inte går att uppbringa i bygghandeln. Den enda rimliga lösningen var att Göran producerade exakt rätt virke från egen skog.
– Det har varit museifolk här och inspekterat. Sågningen uppfyller deras krav, berättar Gunnar.
En bit från tornet ligger även ett skyttevärn, som återuppstått tack vare samarbetet mellan far och son.
Maskerad till ladugård
Efter tornet går färden vidare över heden, till det som på håll såg ut som ett lantbruk. Mitt bland bonings hus och ekonomibyggnader står en flygplanshangar av modernare snitt. Det byggdes efter kriget och används fortfarande av en flygklubb.
Övriga byggnader är i själva verket avancerat kamouflage. Fönster och dörrar på ladugården är målade. Över hela långsidan sträcker sig en stor port. Ladugården är i verkligheten en flygplanshangar. Så är det även med övriga byggnader. Det är logement för manskapet, marketenteri och allt vad som krävdes för att krigsflygfältet skulle fungera.
Från 1939 och ett par år fram åt byggdes 20 krigsflygfält runt om i Sverige. Nummer 16 på Brattforsheden var tänkt som en bakre postering. När tyskarna invaderade Norge hamnade det i frontlinjen och blev en av Sveriges viktigaste försvarsanläggningar. Dåtidens propellerplan nöjde sig med gräsfält och genom att använda olika grödor, såg fältet från luften ut som ett antal åkerlappar.
Brattforsheden användes några år efter kriget, fram till att jetplanen tog över med sina krav på asfalt. Fält 16 är idag det enda krigsflygfält som bevarats i nästan orört skick tack vare att byggnaderna användes som mobiliseringsförråd en bit in på 1980 talet.
Anläggningen ägs och drivs idag av en stiftelse. Genom beslut av länsstyrelsen är det sedan 2003 klassat som kulturreservat. Mer finns att läsa på www.krigsflygfalt16.se.
