För tre år sedan ringde telefonen hos Frank-Anders Thoresen i Minnesund norr om Oslo. Det var barndomsvännen Willy Itomo. Samtalet ledde till att Frank-Anders startade sågverk i Kongo.
Frank-Anders växte upp i det som idag är Demokratiska Republiken Kongo. Föräldrarna Lasse och Else-Marit var missionärer i Bondo i landets norra del. Provinsen Bas-Uele är den bortglömda delen av Kongo som det sällan rapporteras om i Europa.
– Kongo är sju gånger större än Sverige. Från Bondo är det nästan 2000 kilometer till oroligheterna i Sud-Kivu , berättar Lasse.
Kontakt via mobiltelefon
Bondo är också bortglömt när det gäller kommunikationer och annan infrastruktur. Men två moderniteter har hitta till Bondo: Mobiltelefon och Internet. När Willy Itomo fick tillgång till mobiltelefon ringde han barndomsvännen i Norge.
– Willy är utbildad agronom och arbetade med ett skogsprojekt i Bondo. Bland annat sågade man virke för hand, berättar Frank-Anders.
Samtalet utmynnade i att Frank-Anders lovade att ansluta sig till projektet och ordna fram modern utrustning.
Han kom fram till att bästa alternativet var Logosols sågverk Big Mill LSG. Han beställde två exemplar och annan utrustning som inte finns att köpa i Kongo. Motorsågarna, som är av en stor modell som inte finns i Skandinavien, köptes på plats.
Problemet är reservdelar
Frank-Anders flög till Kongo och de medhavda sågverken sattes direkt i produktion. Från början användes båda parallellt, men sedan tvingades man ställa av det ena för att plocka reservdelar till motorsågen. Men trots halverad kapacitet är det långt mycket bättre än den tidigare metoden kransågning, som innebär att man lägger stocken över en grop och använder en vanligt handsåg, med en person stående under stocken i gropen. Förr tog det fyra veckar att såga upp en stock, numera är det avklarat på en dag.
– Logosol LSG fungerar utmärkt. Det är tillräckligt litet för att transporteras ut till arbetsplatsen med motorcykel och tillräckligt stort för att klara av grova träd, säger Frank-Anders.
Cyklar med bensin
Det främsta problemet är att få fram reservdelar och bränsle till motorsåg och till den traktor som det lilla företaget äger för att frakta det uppsågade virket. För bränslet finns fungerande transporter. Med cykel från Kisangani. Människor trampar genom djungeln med 120 liter bränsle på varje cykel. Reservdelar är däremot närmast omöjliga att få fram. Det som till sist anländer är oftast fel saker.
Idag har fyra personer sin försörjning av sågverket. De producerar upp till 3 kubikmeter virke om dagen, i huvudsak av träslagen iroko och sapeli, som även kallas mahogny. Virket levereras uteslutande till den lokala marknaden.
Kunder är en katolsk missionsstation, två sjukhus, skolar, ett hem för funktionshindrade och befolkningen i Bondo.
Att exportera är inte att tänka på. Dels blir det för dyrt, dels anser Frank-Anders och Willy att Kongos råvaror i första hand ska komma landet tillgodo.
– Behovet av virke är enormt. Genom att bara arbeta på den lokala och regionala marknaden och använda småskalig teknik, kan vi avverka på ett ansvarsfullt sätt som inte skadar naturen, säger Frank-Anders.
