Blekt herrgårdsgult, med perfekt symmetri i fönster och takkupa, kunde huset i Optand utanför Östersund vara en mindre herrgård från sent 1800-tal. Men allt är nytt, uppfört av Peter och Johanna Kardin med eget timmer. Såg och hyvel från Logosol har gjort projektet möjligt.

Den gröna gräsmattan har ansats av sonen Edvin och potatisen på andra sidan den grusade uppfartsvägen är färdig att tas upp. Det är höst i luften, rönnbären lyser röda och Storsjön skymtar mellan björkarna.

Peter Kardin tar emot och får snart sällskap av pappa Verner som stampar av sig jorden från potatislandet innan vi kliver in genom dubbeldörren till familjens nybyggda hus.

– Vårt gamla hus kändes för litet och vi hade börjat se oss om efter ett alternativ, berättar Peter som en hastig förklaring bakom tillblivelsen av det hus vi nu befinner oss i, med kaffe och kaka framdukat i salen.

Marken har funnits länge i familjens ägo. På andra sidan vägen ligger pappa Verners hemgård, en gång målad i samma gula nyans som sonens nybygge. Strax invid finns den rymliga lada han byggde under tiden som fårbonde. Nu är han pensionär, bosatt på Frösön. Men när familjen började fundera på att bygga nytt stod Verner redo.

VALDE BORT ARKITEKTFÖRSLAG

Efter att ha förkastat arkitektens förslag på ombyggnad och valt bort alternativet att köpa ett färdigt hus ur tillverkarens lockande katalog återstod bara att bygga i egen regi.

– Arkitektens förslag var för modernt och ett färdigt hus blev för dyrt, sammanfattar Peter. Ungefär samtidigt hade pappa Verner blivit sjukskriven. Den omtalade väggen hade gett sig tillkänna. Under rehabiliteringen köpte han in en solosåg och en liten hyvel från Logosol för att kunna ta reda på alla vindfällen som stormarna Gudrun och Per lämnat efter sig.

– Men när bysågverket inte längre ville ta hand om virket förlängde jag sågverket och köpte in en bandsåg som är anpassad för Solsoågen, berättar Verner som tidigare har arbetat med husrenovering under flera år som sektionschef på museet i Östersund, Jamtli.

– Och, tillägger han, när solohyveln blev för liten skaffade jag mig en större fyrkutterhyvel, en PH360. Sedan tidigare hade jag också ett litet kantverk, även det från Logosol. Med eget sågverk och en hel förädlingsanläggning uppsatt i uthuset var det sedan bara att bege sig till skogs och välja ut vad man behövde. Avverkningarna gjordes i såväl egen regi som av inhyrd entreprenör. Alla stockar över 20 centimeter i topp togs om hand, sågades och las att torka. Innan hyvling fick det sågade virket torka ytterligare några månader inomhus.

Något år senare, 2011, drog själva bygget igång. Först såldes det gamla huset ”på rot” och kördes iväg på trailer. Därefter gjordes markarbete och gjutning av bottenplattor. Mycket hjälp fick man av sina grannar. Därefter sattes uthuset upp, med plats för panncentral och förvaring. Stommen lejdes bort på löpande räkning till en byggfirma, med pappa Verner som byggledare. Och lagom till jul 2012 var stommen uppsatt, med tak och fönster på plats.

Då ramlade Peter från taket och bröt lårbenet. Den första operationen blev inte bra och hela det halvåret gick han med ett felmonterat ben. Husbygget stannade upp. Året därpå, sommaren 2013, gjordes operationen om. Benet blev långsamt bättre. Peter återhämtade sig, samtidigt som han spikade innertak. Men det var inte nog med att Peter hade brutit benet. Verner hade skadat en axel och svärfarsan hade ramlat från en stege.

– Sedan dess har vi emellertid varit skadefria, säger Peter. Ta i trä…

Allt virke utom råspont och mellanbjälklag har tagits ur egen skog och förädlats hemma på gården. Det blir många löpmeter regel, golv, foder och list. Golvet på bottenvåningen är 28 mm tjock och monterat utan lim eller skruv. Listverk, golvsocklar och pärlspont har tagits fram på solohyveln.

FLYTTADE IN 2014

Och 2014 kunde familjen flytta in, trots alla olyckor man drabbats av. Invändig planering har ritats upp på millimeterpapper. Inte minst köket har krävt en del tankemöda. Skåpstommar fick Peter av en kompis i utbyte mot lite vedhuggning, diskmaskinen sitter i arbetshöjd, en väggfast soffa har placerats under fönstret, köksön på hjul skapar maximal tillgänglighet.

– Det ligger mycket fritt tänkande inom familjen bakom alla lösningar, säger Peter. Och efter lite pysslande har vi fått till allt som vi velat ha det. Med en boyta på 180 kvm, tre rum och kök på bottenvåningen, tre rum och allrum en trappa upp, toalett och badrum och förråd, har familjen trivts från första stund. Inga byggfel har upptäckts, ”vilket är farsans förtjänst”, och eventuellt spill har återanvänts som bränsle i pannan.

All målning har familjen, främst Johanna, utfört själv. Färgsättningen är genomtänkt och diskret. På bottenvåningen med sobra pastellfärger, övervåningen är mestadels målad i vitt. Golven är ljusa och, som sagt, ytterfasaden är blekt gul, målad med linoljefärg i fem lager. – Där ställde Hemvärnet upp eftersom vi var lite handikappade, säger Peter som själv är aktiv inom försvaret och tillägger att ytterpanelen är i gran, 28 mm, snedsågad och försedd med droppkant. Dessutom med ruggad yta och kärnan vänd utåt.

 

HARMONI MED RÄTT DIMENSIONER

Fördelen med en egen hyvel är, utvecklar han vidare, att man kan prova sig fram och ta ut det virke och de profiler man själv vill ha. Vindskivor, foder och hörnbrädor, till exempel, måste vara i rätt dimension för att det färdiga huset ska få ett harmoniskt utseende. Samma sak gäller för taklutning och placeringen av fönster. Blir det inte rätt blir också symmetrin fel, på bekostnad av utseende och harmoni. Att man lyckats i sitt uppsåt bevisas kanske bäst av att många låter sig luras och tror att huset är 250 år äldre än det är.

– Dessutom, och inte minst viktigt, har slutresultatet blivit betydligt billigare än om vi valt något av de andra alternativ vi tittat på, summerar Peter.