Många drömmer om att timra en liten stuga. Bosse Persson nöjde sig inte med det. Han byggde ett 245 kvadratmeter stort timmerhus vid Storhäggsjöns strand väster om Umeå. Målet var att skapa ett bättre liv för hustrun Maine.
Bosse drev under många år en bilverkstad. Han är van att lösa problem och har aldrig tvekat att ta i för att uppnå det han förutsatt sig.
När livskamraten Maine insjuknade i Parkinson riktade han in sig på att lösa problemen som följde av sjukdomen. Ett av dem var familjens villa i två våningar.
– Jag klarade inte längre av att gå i trappor, berättar Maine.
Den bästa lösningen vore att bygga ett nytt hus utan trappor. Bosse hade ärvt en liten gård några kilometer längre bort, med strandtomt och 20 hektar skog. Här skulle han bygga ett hus i ett plan, utformat så att Maine kunde röra sig obehindrat både inne och ute med rollator.
– Vi började skissa på ett litet pensionärshus på 70 kvadratmeter. Ju mer vi funderade och ritade, desto större blev det, minns Maine.
Ett stort rum
1999 var ritningen klar och färdigställd av en byggnadsingenjör. Det hade vuxit till en bottenyta på 245 kvm och bestod i princip av ett gigantiskt rum med köksavdelning och ett sovrum.
– Jag blir också gammal en dag. Här ska vi kunna mötas med var sin rollator, säger Bosse.
Husets yttre form styrdes av några stora stenblock på tomten. Istället för att spränga bort dem, ritades huset för att passa in mellan dem, för att behålla så mycket av områdens ursprungliga karaktär som möjligt.
1999 högg Bosse 400 träd, köpte en Solosåg med elsågaggregat och en av de allra första timmerfräsarna från Logosol. Han hade redan gått en timringskurs och tränade inför storverket genom att bygga ett litet utedass.
Ett unikt hus
Huset stod klart för inflyttning 2003, tre år efter att träden höggs. Resultatet är ett unikt hus och ett gediget hantverk. Här har inga ansträngningar sparats. Inomhus är det i princip ett enda stort rum. De enda dörrar som finns går till sovrum, toaletter och tvättstuga. I halva huset går innertaket ända upp till nock och burspråken är hela sex till antalet, vart och ett med knutade hörn.
– De vinklade knutarna tog lika lång tid att göra som alla andra knutar på huset, berättar Bosse.
Men det viktigaste är att hustrun Maine har fått ett mycket bättre liv. Huset fungerar bättre än vad de hoppats och läkarvetenskapen har gjort sådana framsteg att Maine numera har ställt undan rollatorn och kan pyssla i trädgården.
Det specialbyggda huset har istället förvandlats till en försäkring inför ålderdomen.
– Här kan vi bo resten av våra liv, säger Bosse och Maine Persson.
