Lars Nyberg och Bengt-Olov Byström är gamla arbetskamrater. En gång för länge sedan jobbade de på Statens Industriverk.
– Saligt i åminnelse. Där skrevs det stora mängder PM och utredningar som ingen kommer ihåg idag, säger Lars och Bengt-Olov fyller i:
– Tänk om vi hade snickrat istället, då hade folk kommit ihåg oss.
Snickrar gör båda på fritiden och de är långt ifrån ensamma om att balansera ett teoretiskt yrke med en mer handfast fritid i blåkläder. Den här gruppen växer bland Logosols kunder och är i Sverige relativt stor. Vad är det som driver skrivbordsfolket till att såga och snickra?
– När jag skriver ett tal är det intressant i några dagar, i bästa fall i en månad. Sedan är det få som kommer ihåg det. När jag snickrar ett skåp så blir det ett bestående resultat, något som man kan ta på och som är till glädje i många år, svarar Lars.
Själv har han trä och hantverk i generna. Farfar var byggnadsarbetare, farfarsfar smed och hans far under en period chef för massa- och pappersbruket i Väja vid Ångermanälven. Till bruket hörde ett sågverk.
– På lördagarna brukade jag följa med pappa runt sågverket. När jag sågar och snickrar luktar det lika gott som när jag var liten, minns Lars.
Sågar själv
Parallellt med en karriär som ekonom har han ägnat fritiden åt att snickra. Familjen köpte en tomt i skärgården för drygt 40 år sedan. Ursprungligen fanns där bara en drevkarlsstuga som släpades upp till öns högsta punkt på 1940-talet.
– De första 25 åren byggde vi hus, de senaste 15 har vi snickrat, berättar Lars som skapat en liten, men ytterst välplanerad och välutrustad snickarverkstad.
Nästa steg var att kunna såga sitt eget virke.
– Tänk att kunna fälla en björk, förvandla den till ett skåp och sedan härleda det till en viss stubbe, säger Lars.
För ändamålet införskaffades Logosols minsta sågverk, en Timmerjigg. Den fungerar utmärkt för hobbysnickarens begränsade behov!
