Strax utanför Skärblacka i Östergötland hittar man Kullerstad. Utanför den lilla vitmenade kyrkan reser sig en mäktig klockstapel, länets äldsta och daterad till 1650-talet. När syllar och strävor var på väg att ge upp tillkallades expertis. I bagaget hade Pierre Bosson med sig en Solosåg.

 

Det är vackert som en tavla i Kullerstad. Gammalt kulturlandskap med öppna åkrar som omger en flack höjd. På avstånd småkuperad skogsbygd. Rödmålad bebyggelse med bevarad prägel av kyrkby och gammalt sockencentrum. Skola, lärarbostad, prästgård, klockarbostad, ålderdomshem. Högst upp på höjden, bakom en låg stenmur av gråsten, reser sig kyrkan. Liten, vitputsad, med spåntäckt sadeltak. Enkel men stabil. Det sägs att kyrkans historia sträcker sig bakåt i tiden, ända till 1100-talet. En handsmidd spik invid en takstol har tidsbestämts till 1130.

HISTORISK KLOCKSTAPEL

Något kyrktorn finns emellertid inte. Istället reser sig en robust och öppen klockstapel över gravstenarna utanför kyrkan. Den lär vara byggd av Knut i Åby omkring 1650. Under en spånklädd huv i tornets topp hänger två kyrkklockor som vardera väger ett till ett och ett halvt ton, den ena från 1632, den andra från 1932, som samlar menigheten till gudstjänst.

– Det är sannolikt den äldsta klockstapeln i både länet och i hela stiftet, konstaterar antikvarie Bengt Häger.

– Men, tillägger han, det har gjorts mycket idiotiskt genom åren med syfte att rädda klockstapeln från förgängelsen. Istället har det blivit precis tvärtom.

Detta är också anledningen till närvaron av den manskapsbarack som står uppställd utanför kyrkomuren. Och till den lilla traktor som precis tampas med en grov bottenstock av nogsamt utvald fura och med en uppskattad vikt på ett halvt ton.

Dessutom finns här en Solosåg som står uppställd invid ett virkespaket utanför kyrkomuren.

SVÅRA RÖTSKADOR

Läget var akut när budet gick till Samuelssons Bygg & Hantverk i Tranås med lång erfarenhet av att renovera och restaurera gamla kulturbyggnader. Det gick då inte längre att ringa i kyrkklockorna utan risk för att de skulle falla ner. Och såväl syllar som strävor var ilagade och svårt rötskadade.

Samuelssons i Tranås vände sig i sin tur till Pierre Bosson i Nässjö och hans företag Byggkultur i Småland AB. Det är också Pierre Bosson som sitter bakom spakarna till den lilla traktorn på kyrkogården i Kullerstad.

– Problemet är att man vid tidigare renoveringar av klockstapeln byggt in fukt i virket med cement, plåtskoning och stenkolstjära, säger han bistert och visar med kniven hur det grova virket blivit sprött som papp av svampangrepp.

Nu ska cementen runt bottenstockarna bilas bort, åtta syllar bytas och många av strävorna skarvas med friskt virke. Dessutom ska konstruktionen som håller kyrkklockorna på plats lagas och takspånet på huven bytas ut.

Virket kommer från ett sågverk i Ekshärad. Stockarna till bottensyllarna ska vara av tätvuxen fura, 65 till 70 centimeter i brösthöjd och 7,5 till åtta meter långa.

– Stockarna är formatsågade vid leverans. Sedan finjusteras de, först på vår Solosåg, sedan för hand för att profileras mot grundstenarna, förklarar Pierre. Det är lite pyssel, får man säga.

VIKTEN AV GOD VIRKESKVALITÉ

Pierre Bossons väg till klockstapeln i Kullerstad har inte varit helt spikrak. I botten är han snickare, men efter att ha tävlat i styrkelyft på elitnivå och skadat ryggen läste han upp sina skolbetyg innan han gick en utbildning i kultursnickeri i regi av Byggnadsvård Qvarnarp i Eksjö.

Han kom där i kontakt med en lärare som var antikvarie och som talade sig varm om vikten av god virkeskvalitet. Detta var ett ämne som låg Pierre varmt om hjärtat. Under sina år som snickare i byggsvängen kom han ofta i kontakt med dåligt virke.

Efter avslutad utbildning startade Pierre eget. Och med undantag för en smärre grundstötning orsakad av en mindre nogräknad kund har det därefter flutit på i god fart. Projekten har avlöst varandra, Gunnebo slott, Vadstena, Söderköping, Södra Råda, Eksjö gamla trästad.

– Favoritepoken är 1700-talet, konstaterar Pierre. Då var kunskapen om timring och snickeri i topp.

Han avslutar kaffestunden i byggboden och visar vägen tillbaka till arbetsplatsen på kyrkogården. Kollegan Juozas Cereskevicius säkrar som bäst upp den del av klockstapeln där en genomruttnad syll tagits bort för att ersättas med en ny.

Numera använder Pierre virke efter funktion. Till gamla kulturbyggnader som klockstapeln i Kullerstad ska det vara grov och tätvuxen fura i rätt längd som han helst själv väljer ut på sågverket, ibland redan i skogen. Med sig till byggplatserna har han alltid en sågbänk från Logosol.

– Min första Solosåg blev överkörd av en hjullastare, berättar han. Nu har jag en M7 som jag enkelt slänger upp på släpkärran. Ett mer flexibelt sågverk finns inte.

VÄXANDE MASKINPARK

Hemma i Nässjö har Pierre Bosson ett 300 kvm stort snickeri inrymt i en före detta skola. Där hoppas han inom kort också kunna komplettera maskinparken med en profilhyvel från Logosol, en PH260, som han räknar med att få användning för när han inom kort ska bygga ett orangeri åt en kund. Innan dess ska emellertid den 370 år gamla klockstapeln i Kullerstad räddas så att de båda kyrkklockorna återigen kan höras över nejden.

– Mycket återstår att göra, säger Pierre och hugger kniven i änden på en grov bottenstock så att murkna träbitar far åt alla håll. Men det ska nog bli bra till slut.