Precis där gatubelysningen upphör och Örebro övergår i röda stugor bor Ove Johansson. En välfylld verkstad, en liten smedja och en alldeles nyuppackad F2 kedjesågverk med elsåg vittnar om en välfylld vardag.
– Jag trivs som pensionär, konstaterar Ove.
Efter ett långt yrkesliv valde Ove Johansson att växla ner. Han var då 61 år, hade arbetat sedan han som 17-åring ställdes vid en fräsmaskin, och kände att han hunnit bli trött på tunga balkar och vita fingrar.
FÖRSTA PROJEKTET SOM PENSIONÄR
Genom åren hade han jobbat och skruvat med det mesta. Som nybliven pensionär började han med att renovera och bygga ut en gammal lada och förvandla den till rödmålad och trivsam bostad för sig och sin hustru och de två hundarna Wigge och Mio.
– Mina bebisar, säger han. Jag hoppas jag i mitt nästa liv föds som en hund i en snäll familj där jag kan ligga i soffan och nafsa åt mig en och annan korv.
Runt omkring Ove och hans hundar växer Örebro så det knakar. Precis i dagarna har Örebro passerat Västerås som Sveriges sjätte stad. Lager och logistik är konceptet, lägligt placerat mitt mellan Stockholm och Göteborg, med både universitet och sjukhus. Från tomten kan Ove se hur byggkranarna reser sig mot himlen och bara ett stenkast, nåja, ett långt stenkast, från den lantliga idyll som utgör hans hemmiljö närmar sig idel nya bostadsområden med stormsteg.
Men Ove tar det lugnt, låter sig inte störas. En kurs i smide gav blodad tand. Att kasta in en järnbit i elden, se hur den blir vit och sedan dunka på med släggan, det fascinerar.
Nu håller han smideskurser i den egna smedjan som inrättats under ett utskjutande tak invid verkstaden. Här finns en handfull städ, en ässja och en 800 kilo tung fjäderhammare han köpt på Blocket. Det första hans elever får göra är en krok.
– Smidet har blivit lite av en passion på ålderns höst, berättar Ove och plockar med några järnklumpar som förvandlats till ljusstakar och prydnadsföremål och som fyller hyllorna inne i boningshuset.
På ett verandabord simmar ett knippe svartsmidda ormar med öppna gap genom snön. Och en smidd blomma i ett hörn påminner om stunder av sorg.
– Vi har väl alla haft vår beskärda del av svärta här i livet, konstaterar Ove utan att gå in på några närmare detaljer.
VÄLFYLLD VERKSTAD
Han leder oss istället in i den välfyllda verkstaden. Här finns allt, och då menar jag verkligen allt. Och lite till. Det hela påminner om en välfylld, om än inte välsorterad, järnaffär. På väggarna, i taket, utefter golvet – överallt hänger verktyg, skruvtvingar, slipar. Det är tänger, mejslar, borrar. Askar, lådor och burkar. Hylsnycklar och skiftnycklar. En tigersåg, en kedjeslip, en svets, en hyvelbänk.
– Ett resultat av ett livslångt samlande, muttrar Ove och rättar till några tänger som hänger i rad på en vägg. Jag borde kanske städa lite…
Om han vet vad han har? Och var?
– Jodå, jag tror det, säger han och ser sig omkring, petar till en röd burk med olja, flyttar på en ny knivslip från Kina som precis packats upp.
Vi blir länge stående och betraktar detta eldorado för en samlare. Överallt hittar vi någon udda grej som behöver en närmare förklaring. Här finns allt som behövs, det mesta från tiden då man valde att laga istället för att köpa nytt.
EGET SÅGVERK MED ELSÅG
Smått omtumlade vandrar vi vidare genom Ove Johanssons skattkamrar. Petar lite på ångmaskinerna i köket, funderar på den taktegeltransportör med teleskoparm som Ove hyr ut, begrundar de trädgårdsmöbler han tillverkat av grovsågat furuvirke. Och det är där hans nya maskin kommer in i bilden. Under en blå presenning står det nyligen uppackade och ihopmonterade kedjesågverket från Logosol som Ove köpt, ett F2 kedjesågverk med elsåg.
Ove lyfter förtjust bort den skyddande presenningen. Det är ett lättviktsågverk som enkelt kan såga riktigt grova stockar, lätt att lyfta och flytta för hand. Med traktorn har han lagt en grov och kvistig furustock till rätta. Han kopplar in sladden, drar på sig hörselskydden och slår på sågen. Med ett högt vinande äter sig kedjan någon decimeter in i den frusna stocken. Ove slår av den igen.
– Det där var premiärskäret, säger han belåtet. Nu ska jag bara justera den lite innan jag klyver stocken och börjar såga bräder. Med den här kan jag hitta på många roliga grejor att göra. Det känns verkligen jättekul.
