Någonstans i Erland Holmströms välfyllda snickarverkstad, under travar av virke och halvfärdiga produkter, finns hans båda sågverk, dels ett F2 kedjesågverk, dels en Big Mill timmerjigg. Dessutom en hyvel täckt av sågspån.
– De har tjänat mig väl i många år, säger han. Men det är kniv och stämjärn jag använder mest.

Erland Holmström är lärare på Chalmers i Göteborg där han undervisar i ämnen som programmeringsteknik, datastruktur och algoritmer. Men han är också konsthantverkare och slöjdare som tillverkar vardagsföremål med knorr.
– Jag har alltid täljt i trä, berättar han över köksbordet i villan i Mölndal. Jag var nog bara 12 år när jag slipade om en schweizisk armékniv till stämjärn för att den skulle gå lättare att arbeta med.
På väggen i köket hänger rader med skärbrädor där vackert snidade dekorationer förvandlar skärbrädan till konstverk. Han lyfter ner den första han sparat, från julen 1976, tillverkad av teak och med stående årsringar.
– Det är ingen skärbräda jag är jättenöjd med, den är mer ett tidsdokument över min egen utveckling som hantverkare, förklarar han. Men det här var innan teaken blev för dyr. Nu använder jag helst ek.

ETT NÖJE OCH EN UTMANING

Det var när det inte längre fanns plats för fler skärbrädor på väggen i köket som Erland Holmström mer på allvar började sälja sina produkter, bland annat på marknader och under Medeltidsveckan i Visby. Men, som han säger, det är inget han kan leva av. Han gör inte tusen skärbrädor som alla påminner om varandra enbart för att den säljer bra.
– Det ska vara ett nöje och en utmaning att snida och är inget jag kan försörja mig på, förklarar han. Jag vill själv bestämma utseendet, vill någon sedan köpa skärbrädan är det förstås roligt.
När vi nu är på besök har Erland precis varit och hämtat hem en grov vresalm som fällts i Göteborgs botaniska trädgård. I brösthöjd är den 80 centimeter i diameter, tolv meter upp på stammen är den omkring 60 centimeter.

DAGS FÖR ETT SÅGVERK

Han gillar grova stockar som får torka i minst två år innan han kan börja använda den. Obehandlad ek är favoriten, garvsyran tar effektivt död på alla bakterier när den används som skärbräda. Tall och gran rör han aldrig.
– Jag vet exakt var alla träd jag använt har vuxit, försäkrar Erland. Och jag föredrar massivt trä som är bättre att arbeta med. Det limmade trästycket suger dessutom mer vatten eftersom det har ändträet vänt uppåt.
Det var också i samband med att han fått tag på en särskilt grov alm som han för många år sedan köpte sin första såg, en Big Mill från Logosol. Han hade då kluvit en av almstockarna för hand, med kil och slägga, vilket tagit flera veckor, och hade fyra stockar kvar att klyva. Då var det dags för ett sågverk, tyckte han.
– Jag sågar inte särskilt mycket, men för de riktigt grova stockarna är sågen ovärderlig,.
Och även om Erland säger sig inte såga så ofta har han sedan dess kompletterat maskinparken med ett F2 kedjesågverk avsedd för de lite kortare stockarna. Och sen blev det en hyvel, en H410 rikt och planhyvel.

PRODUKTER MED FUNKTION

– Visst är sågen lättarbetad och riktigt bra, men hyveln är nog det maskinverktyg jag använder mest, funderar han.
I verkstaden, som finns i källaren under huset, är det trångt om utrymmet. Virket är travat längs väggarna, från golv till tak. Maskiner och verktyg ligger redo. Skärbrädor, några boxar och en bänk av vresalm väntar på att färdigställas. Drakhuvuden ska snidas, ”som lite ögongodis för marknadsbesökarna på Gotland”. Någonstans i den saliga röran gömmer sig även en Big Mill.
– Virket får bestämma vad det ska bli, säger Erland och lyfter undan några ekbitar som ligger på hyveln. Men det jag gör ska ha en funktion och gå att använda. Och, konstaterar han, vägen dit är nog egentligen roligare än själva slutprodukten. Att välja lämpligt virke, hitta en form som fungerar, göra verktygen att bearbeta träet med – allt sådant som ingår i hantverket – är hans stora intresse. Mitt på golvet i verkstaden står arbetsbänken. Det är en egen konstruktion där skivan är försedd med borrade hål i vilka han kan kila fast det virke han för tillfället arbetar med. Bänken är också utrustad med en hydraulisk anordning som gör att den går att höja och sänka. Till detta hör även en pall för att benen ska få vila under de långa arbetspassen.

EGNA KNIVAR SOM ARBETSVERKTYG

I en stadig väska av trä har Erland sina arbetsverktyg. Fyra av dessa används till 90 procent av arbetet. Ändå finns närmare 120 knivar och stämjärn sorterade efter funktion i väskan. Och några rejäla klubbor. Många av knivarna har Erland dessutom utformat och slipat själv.
– En skärbräda tar mellan åtta och femton timmar att göra klar, från planka till färdigsnidad bräda.
Men då måste man också ha bra verktyg. Får han sedan fyra tusen kronor är det ändå en ganska dålig timpenning, men, konstaterar han krasst, det är mycket för en skärbräda. Den som köper en av hans skärbrädor har därför ofta egen erfarenhet av träsnideri och vet vilket arbete som är nerlagt. Eller så arbetar person som kock.

HANTVERK AV KNOPAR OCH REP

Nu är det inte enbart träsniderier som utgör Erland Holmströms verksamhetsfält. En annan syssla är sjömansarbete, något som han också lär ut på olika kurser. I detta ingår till exempel mattor och grytunderlägg av knopar och rep. Eller flaskor som klätts med läder och så kallad tjärad märling. Det är ett tunt garn av hampa som tjärats och sedan tränsats på en flaska för att skydda det dyrbara innehållet när flaskan rullar omkring på ett fartyg.
– Träsnideri och tränsning är onekligen områden som ligger långt från datavetenskapen, funderar han. Men det är kanske just därför som det är så roligt att hålla på med.

Text: Mats Wigardt | Bild: Bosse Lind